Tillsammans med tjejerna har vi krigat på i minusgrader, slask, hårda vindar och allmänt elände – alltid med gott gry och bra humör (för det mesta). Nu har tjejerna äntligen fått gå in i ”seriespel”, eller som jag brukar kalla det ”av förbundet sanktionerade matcher".
Serielösa matcher
För från och med i år kör Hallands FF med något som kallas ”serielösa matcher”. Grundtanken är att ”har man ändå inte resultat behöver man heller inte ha ett strukturerat spelschema där man möter varje motståndare två gånger, en på våren och en på hösten". Istället väljer man matcher efter den nivå man känner att man tillhör.
Tjejerna har haft det mycket tufft i träningsmatcherna. Dels har vi inte riktigt haft pejl på motståndarnas kvalitet och i många fall mött väl för tufft motstånd, men det handlar också om att alla lag vi har mött har ett år med 7-mot-7-spel bakom sig.
Jag har dragit historien om varför tidigare, men jag gör det igen för nya läsare. Inför säsongen 2024 stod vi med ett lag bestående av ett 15 tal tjejer födda 2015 och tre-fyra stycken födda 2014. Det omöjliggjorde att vi skulle kunna ha ett 7 mot 7-lag eftersom minst hälften måste vara födda rätt år för att lag inte fritt ska kunna välja att kliva upp en ålderskull.
Istället fick vi spela i 5-mot-5 och tjejerna födda 2014, som var mer än redo för 7-mot-7, ställde upp och spelade en hel extrasäsong i den yngre spelformen.
Inför 2025 hade någonting hänt. Varenda tioåring som någon gång satt sin fot runt Kärlekens IP under börja spela fotboll hos oss. I dag är vi således ganska exakt hälften födda 2014 och hälften 2015.
Häftigt! Kul! Utmanande.
Nybörjare - dubbelt upp
För det innebär inte bara att våra 2015 tjejer får hoppa över en hel årskull och glida in i 11 årsserien – det innebär också att många av 2014-tjejerna är nybörjare. Så parallellt med att vi försöker göra vårt bästa för att få dem att spela bra, utvecklande, passningsorienterad – kalla det underhållande – fotboll där vi inte bara sparkar i väg bollen och springer har vi också fullt upp att peppa, pusha och försöka få dem att förstå varför det går lite trögt. Varför det är lite motigt. Varför vi förlorar nästan varje gång och ibland stort.
Vi tror dem börjar förstå. Inte minst för att de nu börjar närma sig. Tjejerna har nu spelat i de flesta fall en match var. Några kunde inte och någon har redan fått dubbla.
Vi började med bortamatch mot Trönninge IF. Den matchen filmade vi och kunde också visa tjejerna lite bilder på lägret. Tjejerna spelar emellanåt jättefin fotboll för sin ålder. De är konstruktiva, börjar förstå hur man hänger ihop som lag, backarna jobbar emellanåt klockrent ihop och vi börjar hitta fram till målchanser. Vi förlorade med några bollar, men tjejerna både förstod då och kunde se efteråt hur duktiga de var. Hur vår träning ger resultat. Att vi inte alls kommer att förlora resten av våra liv.
Detta fick vi ytterligare kvitto på när vi i helgen mötte Halmia och bollarna ven runt deras mål. Tjejerna gjorde så mycket rätt och fick ändå inte fullt betalt. Det sved i våra ledarhjärtan, men tjejerna stöttade varandra och på träningen dagen efter kunde de konstatera hur mycket de gått framåt, hur bra vi faktiskt kan spela, hur nära vi var, att vi tar det nästa gång. Nu kommer bekräftelsen på det vi gör, och det har gett råg i ryggen på oss ledare, men också på barnen. De tror mer på sig själva.
Så vi jobbar på. På det vi tror på. På att hjälpa till att fostra bra ungar och bra fotbollsspelare där kortsiktiga resultat får stå undan lite för framtida.
Dagsläger på Kärlekens IP
Tusen tack för att vi fick låna era underbara barn i nästan en hel dag.
Vi började med att fotografera barnen. Lagbilder. Individuella bilder. Porträtt. Några av barnen tvekade och ville inte att andra skulle titta när de tog bilder. Vad händer? Full respekt, alla vänder sig om och ingen tjuvkollar. Som vänner gör.
Sedan tränade vi. Pratade lite om hur vi gör på hörnor. Slog lite hörnor. Försvarade, gjorde mål.
Sedan fika. Stort tack till alla föräldrar som hjälpte till både med fika, mat och städning. Jag tror inte jag behövde svara på en enda fråga, utan fick totalt andrum att ta hand om barnen och det som behövde skötas med det. Eventuella problem hjälptes ni åt att lösa. Det underlättade extremt!
Teori stod på schemat efter det. Ett långt pass. Taktik, de enklaste och mest grundläggande ingredienserna i hur vi vill spela. Resten får de lösa med hjälp av varandra, sin egen kreativitet och genom att lära sig av både framgång och misstag.
"Vad gör man om någon är taskig?"
Vi pratade värderingar. Vad gör vi om någon medspelare säger något taskigt till en motståndare? Hur kan man underlätta för tränare som verkar stressade? Hur låter ett bra pepp? Vad gör man om man råkar säga något som sårar en kompis i laget? Vi gick igenom ett tjugotal frågeställningar och kan lätt konstatera – era barn är både kloka och omtänksamma. Kommer de göra fel ibland? Sjukt vore annat, med tanke på hur ofta vi vuxna fortfarande gör fel, säger fel, tolkar fel. Har de rätt intentioner? Räkna med det!
Vi avslutade genom att visa lite goda exempel från vår match mot Trönninge. Stort jubel när vi visade våra mål.
Sedan blev det hamburgare. Jisses vad tjejerna åt. Klart det tar på krafterna att hänga med det bästa gänget, men riktigt härligt att se aptiten och höra hur roligt det har tillsammans. Men ännu viktigare – de som har mindre socialt behov tillåts ha det. Vi är noga med att man får vara sig själv hos oss, jag hoppas de upplever det så också.
Vi avslutade med att mysa till rummet med soffor, saccosäckar och annat mjukt och mysigt för att se på film. Vi tittade på fotbollsfilmen ”Forever”. En film om gemenskap, ledarskap, om att växa upp, puberteten och alla utmaningar som hör till att vara tonåring. Jag tror de har lärt sig massor och många av de grejerna vi pratade om när vi pratade värderingar återspeglades i filmen.
Där efter, tack och god natt. En fantastisk dag.
En grej till – helt underbart att se matchen mot Halmia som var närmast efter lägret. Där såg man verkligen att relationer hade stärkts. Man kunde skratta åt eländet när bollen verkligen inte ville in, och trösta i grupp när någon hade det motigt. Det är med en klump i halsen jag skriver det här. Så fina tjejer.
För ledarna
Vid pennan
David
