Då var stunden äntligen kommen. Debut i spelformen 7 mot 7 i vår egna IFC-Cupen. Som tjejerna väntat, framför allt de som har spelat länge men fått ställa upp på att spela ytterligare en säsong i fem mot fem.
Vi ska påminna lite om bakgrunden. När vi tog beslutet att spela med två lag i OIS MIniserie för 5-mot-5 hade vi 4-5 tjejer födda 2014 som var på träningarna regelbundet. Det fanns helt enkelt inget underlag för ett lag i 7-mot-7-serien.
Efter det har det kommit massor med tjejer födda 2014 och nu är vi glädjande nog ganska 50/50 i fördelningen mellan årskullarna i vår härliga träningsgrupp efter att ett helt gäng härliga tjejer valt att börja spela fotboll hos oss.
Premiär mot Laholm
Men tillbaka till helgens händelser. Det var ett gäng lite pirriga tjejer som samlades tidigt i den ständigt larmande Kombihallen. Efter bara ett teoripass och en hel träning med spelformen 7-mot-7 var det debut som gällde och fina Laholms FK (undertecknads moderklubb...) som stod för motståndet. Det var en perfekt första motståndare för tjejerna. Dels för att även de är ett kombinerat F14/15-lag men också för de superhärliga ledarna som hjälpte tjejerna vid hörnor och inkast på sin sida. Otroligt kul att se ledare som bryr sig om alla tjejer därute.
Vi spelade.... Fantastiskt! Ja, Laholm vann med matchens enda mål men tjejerna hittade direkt in i rollerna och skapade en hel del målchanser och hade några riktigt ordnade, och fina anfall med bra passningsspel.
Det sista Wilma sade till tjejerna i omklädningsrummet var att bara köra och ha roligt - och det tog de fasta på. Jättefin insats. Man borde inte bli överraskad och förvånad av det här gänget, men att man skulle stå upp så bra mot ett lag som spelat ett helt år i spelformen. Det var chockerande och glädjande.
Första segern
I andra matchen mötte vi HBK:s F15, som vi mött några gånger i OIS Miniserie i år. Där blev det lite grötigare, vilket inte var konstigt med två lag som var vana att spela på varandra på mindre ytor, men tjejerna gjorde jättebra ifrån sig och fick också göra lagets tre första mål i sju-mot-sju.
"Vi klarar ju oss riktigt bra!"
Tredje matchen fick vi flytta in i Kombihallen för att möta Tölö, ett rent F14-lag, och även om vi resultatmässigt var en bit efter så var det kanske matchen vi var mest stolta över. Tjejerna var inte riktigt vana vid att ha en anfallare mot sig som låg på rulle och den duktiga Tölötjejen på topp hade stor framgång innan vi knäckt den koden.
Efter det var matchen helt jämn.
Tjejerna tog verkligen kampen, började hitta sina positioner och gjorde oss ledare otroligt stolta. Undertecknad (David) tjatade hål i huvudet på de andra ledarna med frasen "vi klarar oss ju riktigt bra!".
Deppigt men trösterikt
Sista matchen spelade vi mot IFK Värnamo och gjorde det väldigt bra återigen. Visst blev det en klar förlust, men vi ska inte stirra oss blinda på det utan snarare titta på att vi återigen började spela "7-mot-7"-spel där vi positionerade oss allt tydligare och krigade på riktigt bra.
Efter matchen släppte nog dagens nerver lite och några tjejer var nedstämda och deppiga. Men vi deppade ihop, tröstade de som behövde tröstas och fick upp hakorna. Ni skulle höra tjejerna i ringen, ni hade dött av stolthet hur snälla och peppande de är mot varandra. Vi som ledare kan inte vara mer stolta.
Noterbart 1: Vi kom med en stor trupp. Vi skulle varit 19, men efter två sena avhopp slutade vi på 17. Detta innebar att alla skulle få två matcher, men att ytterligare några behövde spela en tredje. Vi gjorde som så att de F14-tjejerna som varit med gruppen längst fick spela en extra match som ett litet tack för att de varit positiva och kört stenhårt med oss i fem-mot-fem. Vi hoppas alla köper detta.
Noterbart 2: Alla tjejer spelade på minst två positioner, i några fall tror jag att man testade alla 5 (målvakt, back, central mittfältare, yttermittfältare och anfallare). Vissa har tydlig fallenhet för särskilda positioner, men vi kommer att prova på olika positioner minst hela nästa säsong. Det skapar en mångsidighet hos tjejerna, men också förståelse för vilka utmaningar lagkamraterna har i sina positioner längre fram. Det är fortsatt vår absoluta ambition att tjejerna ska ha så lika speltid som möjligt, undantaget om någon tjej själv ber om att få spela mindre. Naturligt nog får ju även målvakter mer speltid än de som bara spelar ute.
Noterbart 3: Visst, vädret hjälper ju, men stort tack till alla IFC-hjältar som ser till att den här härliga cup blir av! Uppmaning till alla, hjälp gärna till om ni har lite tid över nästa gång. Det förtjänar klubben.