Efter torsdagens träning - som var en av våra bästa träningar både fokusmässigt och rent fotbollstekniskt sedan tjejerna blev ett lag - var det med stora förhoppningar som vi gick ni i Leikin8:an sammandraget på Halmstad Arena i lördags.

Och de förhoppningarna infriades till stora delar. Tjejerna var fokuserade, kämpade stenhårt och höll humöret uppe i alla lägen. Det underlättas såklart av att det går bra rent resultatmässigt och där gjorde tjejerna mycket bra ifrån sig.

Tjejerna delades upp i två jämna lag och eftersom båda lagens matcher gick samtidigt fick vi ledare dela på oss. Att en av tjejerna som var med oss äldre ledare ställde frågan om vi inte kunde byta ledare efter första matchen - det får vi äldre helt enkelt hacka i oss...

Vi är återigen väldigt många i träning och som vill spela matcher. Den här gången bestod lagen av hela 10 spelare, vilket ställer till det lite i bytena och det hördes lite frustration över att man ville spela mer. Tyvärr finns det inte motstånd tillräckligt för att det ska bli hanterbart att ha tre lag i dessa sammandrag, så vi får hantera det så här tills vidare. Skönt ändå att det är många som är otåliga och vill ut och spela.

Ett litet speciellt omnämnande till Agnes F och Elin som är helt nya i laget och gjorde sina första två matcher, i varsitt lag. Båda kämpade på ruggigt bra och tog för sig direkt. Det är också kul att se vilket välkomnande gäng tjejerna är, för det känns som duon varit med oss sen start. Båda fick också kröna sina fina debuter med varsitt mål. Glädjande!

Nu återstår ett sammandrag, finalen av Leikin8:an som går i månadsskiftet, återigen på Halmstad Arena. Innan dess krigar vi vidare på träning.

Heja Centern!

Hela 18 tjejer var med och startade om matchsäsongen efter sommaruppehållet. Det bjöds på riktigt fina insatser i det strilande sensommarregnet i Harplinge.

När man spelar fem mot fem i de här åldrarna är det det optimalt att ha nio spelare i truppen. Det innebär nämligen att man kan byta alla utespelare samtidigt. Den här gången hade vi tur att vi kunde få ihop två stycken jämna niomannatrupper för att möta Trönninge, HGH och Astrio.

Det blev lite blandade resultat, men mest i dur när tjejerna äntligen var igång efter sommaruppehållet.

För att göra det lite tydligare för tjejerna var det första gången som vi lät dem ha en och samma positioner genom hela matchen, för att sedan byta först till nästa match. Det är en justering vi har gjort för att göra det lite tydligare för alla, inklusive oss ledare, men det kräver också just att man är nio tjejer i varje trupp för att det ska bli så bra som möjligt.

Vi fortsätter jobba väldigt mycket en mot en-spel på träningen, mycket för att det ska bli bekväma i duellspel och lära sig att "slå sin gumma". Många har tagit stora kliv i det spelet och vi märker också, med stor glädje, att man har insett att det finns yta på kanterna. Mycket bra.

En annan sak som var väldigt bra var presspelet. Vi vann boll väldigt nära motståndarnas mål många gånger, och pratade senare om hur mycket lättare det blir att göra mål när man gör det.

Ett utvecklingsområde vi kommer prata om på träningen är att hålla humöret upp även när det går sämre. Ena laget åkte på flera mål tidigt, trots att man inte spelade alls mycket sämre än motståndet. Då behöver tjejerna lära sig att jobba med nya mål och bara köra.

Men tjejerna är sju, åtta och nio år. Det vore hemskt märkligt om det inte fanns utvecklingsområden...

Vi fortsätter hösten med två sammandrag till och mellan dessa kommer vi fortsätta att jobba hårt för att ha roliga, utmanande och utvecklande träningar för tjejerna.

För första gången var vi tvungen att dela på truppen och åka till två olika spelplatser, men tjejerna kämpade på riktigt bra var för sig.

Anledningen till att arrangören valt att dela på dem är för att vi inte ska möta samma två lag varje gång. Det har såklart sina för och nackdelar, men det föll väl ut den här gången.

Första gänget upplevde både regn och gassande solsken och kämpade på i två jämna och bra fotbollsmatcher mot Trönninge och HGH. Bra passningsspel och rejäl kämpande, sade rapporterna!

Riktningsförändringar

Undertecknad var på plats med det andra laget i Söndrum och vi pratade om att återigen försöka göra det vi har gjort på träning på slutet, nämligen att fila på en-mot-en-spelet. Meningen har varit att tjejerna ska lära sig att inte bara springa rakt fram och hoppas komma igenom, utan att jobba med små finter och riktningsförändringar. Vi ville även att de skulle kombinera med det vi tränat på tidigare, nämligen att använda kanterna.

I försvarsspelet var det fokus på presspelet. För att göra det tydligt använde vi oss av en liknelse. Alla har ju träffat en hundvalp, och det är så ivriga och "på" vi ska vara i vårt offensiva försvarsspel. Det var därför vi på "tränarbänken" vrålade "HUNDVALP!" emellanåt. Man kan tycka det är ett fall där män i vita rockar bör komma och hämta oss, men det fungerade - det får ni ge oss!

Coachar varandra

Tjejerna var återigen mycket påkopplade, engagerade och duktiga. De har också börjat coacha varandra mer och mer, vilket är glädjande. Tjejerna fortsätter att skapa en fantastisk miljö att våga lyckas och misslyckas i, och det märks.

Två träningar kvar, sedan ett välförtjänt sommarlov. Tjejerna har varit otroliga i vår och jag hoppas alla ser utveckling. Ibland får man nypa sig i armen med det här gänget, men det är på riktigt och det är så häftigt att få vara med om!

/Ledarna

Ytterligare matcher under bältet för tjejerna. De 16 tjejer som kunde vara med på Nationaldagscupen gjorde oss ledare väldigt stolta.

Det är andra året som Nationaldagscupen anordnas i Lilla Tjärby och det var en på många sätt härlig fotbollsupplevelse i den gassande solen. Även om det av förklarliga skäl var torrt så var det också överlägset det bästa gräset tjejerna spelat på i år, vilket kändes väldigt inspirerande.

Vi ställde som sagt upp med två lag och efter några sena avhopp, som tyvärr drabbade samma lag, så var det nio tjejer i Centern vit och sju tjejer i blå. Tjejerna spelade i samma grupp, men vi hade på förhand valt att tacka nej till internmatch vilket innebar att matchningen blev VGLT, HBK och Trönninge för båda lagen.

Snett-inåt-bakåt

Resultaten är aldrig huvudfokus, men i dag lade vi verkligen fokus på att göra det vi tränat på sista veckorna istället för att göra så många mål som möjligt. Vi har jobbat väldigt mycket med att använda kanterna, framför allt i anfallsspelet, för att komma runt och sedan passa in till lagkamrater som fyllt på i mitten (snett-inåt-bakåt). Vi kan också med gott samvete fastslå att SAMTLIGA tjejer anammade dessa detaljer. Vi var nära att göra mål många gånger på det sättet. Vi var väldigt nära ett antal gånger och gjorde också mål på det vid några tillfällen. Otroligt kul att se och också ett kvitto för tjejerna att de blir bra på det man tränar på.

Häftigt också att se att våra två snabba genomgångar på hur man försvarar hörnor sitter perfekt, och det beror också på att flera spelare tar ansvar för att ställa upp laget och hjälper de som är lite osäkra. Teamwork makes dream work, som man säger "over there".

Wow!

Vi ledare konstaterade också att väldigt många tjejer gjorde sin bästa matchsamling och vi är övertygade att det har att göra med med miljön som tjejerna skapar för varandra. Sex matcher, i några fall upp mot åtta timmar tillsammans med varandra, och vi har bara hört uppmuntrande ord, stöttning och peppning. Wow!

Stort tack för alla timmar i Lilla Tjärby tillsammans. Det är livet att vara med det här gänget!

/Tränarna

Här finns bilder från Halmstadsport.se

Vissa tuffa matcher, men hittills i tjejernas korta fotbollskarriär har de varit väldigt vana vid att det går bra för dem. Därför blev det många lärdomar att ta med sig från Cup Halmstad där vi stundtals fick möta riktigt tufft motstånd.

Eftersom väldigt många av tjejerna som ville spela Cup Halmstad insåg vi tidigt att det skulle bli två stora lag. Därför valde vi att tacka ja när arrangören frågade om de fick bjuda på en tredje plats i klassen. Kul för tjejerna som fick spela mer, men svettigt för oss ledare. Därför var det avgörande att några föräldrar steppade in och förberedde nästa lag, så stort tack för det. Varje samling innebär erfarenheter även för oss.

I en F14/15-klass har vi en väldigt ung trupp och därför insåg vi att det skulle bli tufft när flera av motståndarna kom med rena F14-lag. Därför pratade vi inför starten att vi kommer att möta en hel del stora tjejer, men att vi ändå skulle våga, tro på oss själva och hela tiden jobba på med att göra sitt bästa. Tjejerna blev nog ändå till viss del chockade över motståndet.

Ursäkter

Men dåligt konstgräs, nedförsbacke, trånga vattenflaskor, baskettalanger som motstånd, torra S-märken i kiosken, och lokal motvind som bara blåser på vårt lag - de ursäkterna tar vi vuxna till. Barnen fokuserade hela tiden på att göra sitt bästa och vågade köra på. De få matcher det rann i väg lite var det inga sura miner, utan tjejerna fortsatte jobba på med stor fotbollsglädje.

Resultaten är vad de är i de här åldrarna, men de jämna matcherna är så klart mest utvecklande för båda lagen. Därför var det kul att alla tre lagen lyckads vinna eller få med en oavgjord i det tuffa motståndet och det var bara en varsin match där det rann iväg.

Så vi ledare är superstolta över tjejerna som verkligen tog till sig att hela tiden försöka, hålla hakan uppe och vara modiga. Kan ärligt säga att det inte var en enda tjej som agerade uppgivet, eller visade på fel inställning.

Vi pratade också om att våga skjuta lite mer och då var det särskilt glädjande att vårt första mål var på ett långskott.

Lagkamrater

Vi ser fortsatt många tjejer som hjälper sina kompisar, både på plan och utanför. Några tar ansvar för att hjälpa kompisarna ställa upp formationen och vi såg målvakter som tog tag i uppställningen kring hörnor.

Vi såg också mod när ett par tjejer fick rejäla smällar, men det var inte tal om att ge upp. Otroligt härligt att höra er föräldrar applådera friskt när tjejen som fick en boll i ansiktet vägrade ge upp och fortsatte vakta målet. Det kommer stärka henne så otroligt mycket framöver. Tjejerna är som svampar, de suger upp all energi runt planen och att ni skapar en så positiv sådan kommer hjälpa det här laget så mycket.

Resultaten kommer gå med och i emot. Vissa cuper, serier, veckor, månader, år kommer det vara lite tuffare, andra kommer allt gå med oss. Men världens bästa lagkamrater, det kan tjejerna vara varje träning, varje match och varje dag i skolan.

Kör vi, Centern!

En handfull tjejer gjorde sina första 5-mot-5-matcher för livet så det var lite pirrigt i omklädningsrummet innan. Men det är skönt att kunna konstatera att det gick bra för alla och det var två lag som gjorde det här tillsammans.

Med i sammandraget var våra två lag, två lag från Astrio och två lag från HGH. Båda lagen fick spela två matcher. Den här gången blev matcherna mot Astrio lite väl tuffa efter 3x10 minuters spel medan det blev stora vinster mot ett väl kämpande HGH.

Senast vi hade sammandrag såg vi att tjejerna inte riktigt visste hur en hörna går till, varken defensivt eller offensivt, men det har vi tränat på ett par gånger och med lite påminnelse så trillade polletten ner. Första offensiva hörnan slutade till och med mål när Alva E hittade Inez som hade placerat sig smart i boxen och lyckades tråckla in bollen.

Det betyder att tjejerna lyssnar och tar till sig och det är såklart mycket glädjande. Ännu mer glädjande är att det är fortsatt oerhört bra stämning i laget. De lite mer erfarna tjejerna stöttade återigen de som var lite mer nervösa och man börjar också se att en del relationer börjar byggas som inte är naturliga (det vill säga att man är kompis från tidigare eller går i samma klass). Det kommer tjejerna ha stor nytta av, både nu och i framtiden.

Stort tack till alla som kom och tittade.

Taktik, överflyttningar, jobba för varandra och sånt - här har vi den riktiga anledningen till att HBK slog svenska mästarna BK Häcken hemma på Örjans vall med 1-0.  Magin från maskotarna!

Det var kul att se personalen i HBK häpna över hur många tjejerna var och hur många det var som var med runt laget. Det tyder på ett stort engagemang, både i truppen och bland er föräldrar. Stort tack för det.

Tjejerna samlades bakom huvudläktaren och fick sedan gå in. Vi upplevde truppen som mycket pirrig och det hanterar man som bekant annorlunda. Några blev tysta och satt lite för sig själv, med andra stimmade på.

Det var en liten utmaning att se till att få dem klädda, speciellt eftersom en hel del av kläderna var herr-S - men det gnälldes inte utan vi löste allting tillsammans. 

Sedan fick de gå ut i korridoren och göra high-five med alla spelarna när de kom in från omklädningsrummet. HBK:s legendariske sjukgymnast Simon Bakkiou hetsade igång dem så att tjejerna slog alla tiders och hela världens decibelrekord medan ledarna stod och skrattade med pekfingrarna i öronen. Det var också en upplevelse!

Sedan var det dags att gå in igen, med nya toalettbesök, innan det drog ihop sig till samling i spelartunneln. Spelarna är mycket vana vid att gå in med barn och det var en hel del lugnande ord innan ett sista djupt andetag och inmarsch. Allting gick mycket bra, tjejerna bytte om snabbt och effektivt och fick sedan se HBK vinna med 1-0.

En toppendag! 

Säsongens första matcher för den här grymma truppen slutade i dur. Vi fick ihop två lag till premiäromgången av Leikin8:an och tjejerna gjorde väldigt, väldigt bra i från sig.

Lag 1 bestod av Tilda, Ellen, Ida, TIlde, Sigrid F, Wilma, Selma E och Molly. För några av tjejerna var det första matchen, medan andra provade på redan ifjol vid ett par tillfällen. Några premiärnerver märktes inte av, utan tjejerna körde direkt.

Efter torsdagsträningen, innan match, pratade vi med tjejerna och bestämde tillsammans att de skulle fokusera på en grej i försvarsspelet, en grej i anfallsspelet och en grej kring hur man beter sig på och utanför plan.

VI landade i tre P:n; Peppa, Pressa och Passa.

Framför allt var tjejerna väldigt duktiga i presspelet. Många bollvinster högt upp i plan gjorde att vi snabbt kunde anfalla på våra motståndare och göra en hel del mål. Vi såg även resultat i de andra fokusområdena.

Tjejerna ville gärna prata om att göra mål, men vi kom överens om att gör vi bara allt annat på ett bra sätt så kommer målen att komma. Och de kom. Tjejerna mötte HGH och Snöstorp/Nyhem och de blev två klara vinster.

När tjejerna var klara så var det dags för lag 2 med Lykke, Alva E, Inez, Celine, Lovisa, Alwa W och Ida, som dubblade eftersom Edda blev sjuk. Dessa tjejer var inne på samma spår som första laget gällande anfallsspel och hur man beter sig, men i försvarsspelet ville de istället fokusera på att positionera sig, alltså stå rätt när motståndarna hade boll.

Här märkte man också en skillnad mellan lagens fokus. Även om båda lagen gjorde bra i båda de faserna, så såg man tydligt att lag 2 jobbade mer med att vara på rätt sida. Det, tillsammans med fantastiskt målvaktsspel av tre olika målvakter, gjorde att man bara släppte in ett mål på 60 minuter spel. Det är enormt bra i den här spelformen!

Det, tillsammans med ett emellanåt extremt bra passningsspel för deras ålder, gjorde att det blev två segrar när man mötte Trönninge och Astrio.

Tjejerna i lag 2 var också väldigt duktiga på att stötta varandra. Både inför, när det var en tjej som var nervös som aldrig hade spelat och alla hjälpte till, och även under match när vi såg peppning vid mål, missade skott och även att man uppförde sig väldigt bra mot motståndare som fick smällar.

Alla tjejer i det här laget visade stort fokus. Det kan vara si och så på träning ibland, men när det är match tänder de till och alla blir många, många procent mer fokuserade och därmed bättre. Det är så häftigt att se.

Så för att summera, ni föräldrar som läser det här kan vara grymt stolta över era barn och vi hoppas verkligen att ni ser vilka framsteg de gör och vilka grymma kompisar de är. Vi ledare är så stolta över varje unge.

/Ledarna