Då var stunden äntligen kommen. Debut i spelformen 7 mot 7 i vår egna IFC-Cupen. Som tjejerna väntat, framför allt de som har spelat länge men fått ställa upp på att spela ytterligare en säsong i fem mot fem.

Vi ska påminna lite om bakgrunden. När vi tog beslutet att spela med två lag i OIS MIniserie för 5-mot-5 hade vi 4-5 tjejer födda 2014 som var på träningarna regelbundet. Det fanns helt enkelt inget underlag för ett lag i 7-mot-7-serien.

Efter det har det kommit massor med tjejer födda 2014 och nu är vi glädjande nog ganska 50/50 i fördelningen mellan årskullarna i vår härliga träningsgrupp efter att ett helt gäng härliga tjejer valt att börja spela fotboll hos oss.

Premiär mot Laholm

Men tillbaka till helgens händelser. Det var ett gäng lite pirriga tjejer som samlades tidigt i den ständigt larmande Kombihallen. Efter bara ett teoripass och en hel träning med spelformen 7-mot-7 var det debut som gällde och fina Laholms FK (undertecknads moderklubb...) som stod för motståndet. Det var en perfekt första motståndare för tjejerna. Dels för att även de är ett kombinerat F14/15-lag men också för de superhärliga ledarna som hjälpte tjejerna vid hörnor och inkast på sin sida. Otroligt kul att se ledare som bryr sig om alla tjejer därute.

Vi spelade.... Fantastiskt! Ja, Laholm vann med matchens enda mål men tjejerna hittade direkt in i rollerna och skapade en hel del målchanser och hade några riktigt ordnade, och fina anfall med bra passningsspel.

Det sista Wilma sade till tjejerna i omklädningsrummet var att bara köra och ha roligt - och det tog de fasta på. Jättefin insats. Man borde inte bli överraskad och förvånad av det här gänget, men att man skulle stå upp så bra mot ett lag som spelat ett helt år i spelformen. Det var chockerande och glädjande.

Första segern

I andra matchen mötte vi HBK:s F15, som vi mött några gånger i OIS Miniserie i år. Där blev det lite grötigare, vilket inte var konstigt med två lag som var vana att spela på varandra på mindre ytor, men tjejerna gjorde jättebra ifrån sig och fick också göra lagets tre första mål i sju-mot-sju.

"Vi klarar ju oss riktigt bra!"

Tredje matchen fick vi flytta in i Kombihallen för att möta Tölö, ett rent F14-lag, och även om vi resultatmässigt var en bit efter så var det kanske matchen vi var mest stolta över. Tjejerna var inte riktigt vana vid att ha en anfallare mot sig som låg på rulle och den duktiga Tölötjejen på topp hade stor framgång innan vi knäckt den koden.

Efter det var matchen helt jämn.

Tjejerna tog verkligen kampen, började hitta sina positioner och gjorde oss ledare otroligt stolta. Undertecknad (David) tjatade hål i huvudet på de andra ledarna med frasen "vi klarar oss ju riktigt bra!".

Deppigt men trösterikt

Sista matchen spelade vi mot IFK Värnamo och gjorde det väldigt bra återigen. Visst blev det en klar förlust, men vi ska inte stirra oss blinda på det utan snarare titta på att vi återigen började spela "7-mot-7"-spel där vi positionerade oss allt tydligare och krigade på riktigt bra.

Efter matchen släppte nog dagens nerver lite och några tjejer var nedstämda och deppiga. Men vi deppade ihop, tröstade de som behövde tröstas och fick upp hakorna. Ni skulle höra tjejerna i ringen, ni hade dött av stolthet hur snälla och peppande de är mot varandra. Vi som ledare kan inte vara mer stolta.

Noterbart 1: Vi kom med en stor trupp. Vi skulle varit 19, men efter två sena avhopp slutade vi på 17. Detta innebar att alla skulle få två matcher, men att ytterligare några behövde spela en tredje. Vi gjorde som så att de F14-tjejerna som varit med gruppen längst fick spela en extra match som ett litet tack för att de varit positiva och kört stenhårt med oss i fem-mot-fem. Vi hoppas alla köper detta.

Noterbart 2: Alla tjejer spelade på minst två positioner, i några fall tror jag att man testade alla 5 (målvakt, back, central mittfältare, yttermittfältare och anfallare). Vissa har tydlig fallenhet för särskilda positioner, men vi kommer att prova på olika positioner minst hela nästa säsong. Det skapar en mångsidighet hos tjejerna, men också förståelse för vilka utmaningar lagkamraterna har i sina positioner längre fram. Det är fortsatt vår absoluta ambition att tjejerna ska ha så lika speltid som möjligt, undantaget om någon tjej själv ber om att få spela mindre. Naturligt nog får ju även målvakter mer speltid än de som bara spelar ute.

Noterbart 3: Visst, vädret hjälper ju, men stort tack till alla IFC-hjältar som ser till att den här härliga cup blir av! Uppmaning till alla, hjälp gärna till om ni har lite tid över nästa gång. Det förtjänar klubben.

Två lag, tre matcher var - de sista i spelformen 5-mot-5. TIFunny Cup blev en värdig final för tjejerna.

Vi föräldrar som spelat fotboll som små minns det nog som att man började direkt med 7-manna och ge sedan över till 11-manna i 12-årsåldern, men för några år sedan reformerade Svenska Fotbollsförbundet spelformerna och nu ser det annorlunda ut.

Det har landat väldigt väl, men med tanke på att vi haft en del överåriga i år så känns det verkligen som att vi nu är helt klara med spelformen 5-mot-5. Många av tjejerna kommer att må bra av att kunna löpa ut lite och spela på större ytor.

Men det var som sagt dags för en sista uppgift i spelformen och skådeplatsen för detta spektakel blev Övervi i Tvååker och den superfina tjejcupen TIFunny Cup.

Det hölls ett konstant och stadigt öga på väderleksrapporten hela veckan och medan halva Halmstad flöt så hade planerna i Tvååker klarat sig överraskande bra. En annan riktigt kul sak med cupen var att vi fick möta helt nya motstånd för tjejerna. Lag ett fick bekanta sig med Böljan, Kungsladugård och Jitex. Även andra laget mötte Jitex men kompletterade med Skene och Tvååker/Galtabäck.

Kul för tjejerna att se lite nya dräkter på sina motståndare. Det blir mycket svart, gult, rött och blått i övrigt ju...

Vi fick två återbud i första laget, men de sju som kom till spel gjorde de riktigt bra. Det vi framför allt tar med oss från den matchen var att flera tjejer valde att avlossa skott utifrån med god utdelning. Vi har medvetet hållit lite på rent skotträning eftersom vi har prioriterat umgänget med bollen vid våra egna fötter, men också passning och mottagning. Dessutom är skott något som är relativt enkelt att träna på själv, om man vill nöta.

Mycket bra kämpat, lag 1.

Andra laget gjorde också riktigt bra ifrån sig på en lite leriga plan (tjejerna hjälpte varandra förtjänstfullt med skorna, se bild). Den blev mer och mer uppsprungen och det var svårspelat framför allt i sista matchen, men vi fick se några riktigt bra spelsekvenser och några riktigt snygga mål.

Tyvärr föll vi stundtals in i spelet från förra helgen i Skedalahed, där det kladdades lite i onödan med bollen framför eget mål. Tjejerna får slå svåra, modiga och öppnande passningar - men då ska det finnas ett syfte med dem. Så vi pratade hela tiden om att jobba ut den på kanten så vi får rejäla passningsavstånd om vi vill vända spelet.

Detta är något vi kommer att jobba vidare på i 7-mot-7 där "Spelavstånd" är ett av 4S:en vi kommer att jobba med (de andra är Spelbredd, Speldjup och Spelbarhet, för den intresserade).

Nu väntar en snabb övergång till 7 mot 7. Vi kör teori, på och utanför banan, på träning ett och sedan är det bara en träning kvar innan vi gör debut i IFC Cupen i den nya spelformen. Det kommer antagligen bli ganska tufft, då vi möter flera lag som har spelat 7-mot-7 i ett år nu. Vi har valt att bara ha ett lag med, så det lutar just nu åt att tjejerna spela två av fyra matcher var. Däremot kommer vi vilja att alla sitter med på bänken, i samlad trupp.

Vi kommer också under teorin att lansera några principer för att få en bättre, lugnare och mer fokuserad träningsmiljö. Vi återkommer med detta till er föräldrar när barnen har fått informationen.

Två lag har varit igång i helgen. Första gänget spelade på ett soldränkt och varmt Söndrum under lördagen och det andra laget följde upp med en morgonkamp på Skedalaheds IP.

Den här gången var det i stort sett spelarnas tillgänglighet som fick ta ut lagen. Det var inte speciellt mycket flexibilitet att jobba med, men det mesta trillade på plats och det blev två fulla trupper som fick varsin uppgift under helgen.

Lördag i Söndrum

Lördagsgänget leddes av Wilma och undertecknad (David) fick för en gång skull prova på publikssidan. Där har man det gott, kände jag. Speciellt när man fick heja på tjejer som var spelsugna, spelskickliga och riktigt, riktigt duktiga. Wilma hade skruvat upp dem precis lagom och förutom en frejdig, idérik och effektiv offensiv såg man också tendenser till att hålla bort koll bakåt, vilket vi jobbat med under veckan.

Tjejerna mötte Astrio och HGH Röd och gjorde två riktigt fina insatser. Stort plus till fyra olika målvakter, som gjorde jättefint ifrån sig. Bra jobbat tjejer.

Söndag i Skedela

På söndag blev det två konstgräsmatcher på Skedelaheds IP. Det var tidig morgon och undertecknad, som inte alls hade med spelschemat att göra, fick såklart en del skit av tjejerna att de hade behövt gå upp så tidigt. "Men jag då", kände jag, men höll käften.

Tjejerna kämpade på i första matchen, men blev stillastående långa stunder. Det var ett kort och ofokuserat passningsspel och vi bjöd på mål efter mål. Ändå blev matchen ganska jämn. Vi ledare blev lite handfallna och kunde inte riktigt sätta fingret på vad som var fel. Läropengar för både oss och tjejerna.

Till andra matchen pratade vi om att slå till passningarna och inte dutta framför eget mål. Vi ledare har inga problem med "farliga" passningar framför eget mål, men de ska ha ett syfte mer än att bara lämna över bollen till någon annan. Tjejerna tog till sig och gjorde det väldigt bra i början av andra matchen, mot Astrio. Men allt eftersom matchen led blev vi lite baktunga och stående på hälarna.

Vi analyserar detta, pratar igenom det och tror på framsteg till nästa gång.

Nu blir det fotbollstätt med TIFunny Cup till kommande helg och sedan är det äntligen dags att växla till 7-mot-7 och deltagande i IFC Cupen helgen därpå. Vi återkommer med mer info, men speldagen kommer vara lördag och vi kommer att spela i Flickor 10 år-klassen. Det blir tufft och lärorikt för tjejerna.

Det började nämligen redan på lördag där det var ett litet gängs tur att vara matchvärdar, kioskpersonal och bollmajor på damernas match mot Norvalla. Ett oerhört varmt uppdrag, men med mycket glädje.

Centerns damer gjorde nämligen en av sina bästa matcher för säsongen, vilket är ganska självklart med så många turbringande major med sig. Trots underläge lyckades man vända matchen i slutet och vår egna Wilma Lindén höll ställningarna bakåt som mittback.

Det var stor glädje när tjejerna fick gratulera Wilma efter matchen.

Bra jobbat tjejer!

Många fotbollssugna tjejer var med när vi körde igång matchsäsongen igen på Kärlekens IP. Två fulla lag fick för första gången någonsin spela på A-plan där vi också kunde använda kiosken och ha närhet till omklädningrummen. Utmärkt!

Vi ställde upp med två lag i med nio tjejer i varje, något viktat för att bättre matcha vårt motstånd i respektive grupp. De båda lagen hade mycket gemensamt. Riktigt bra spel i första matchen, hög fokus, bra passningsspel och hårt kämpande.

Tyvärr hade de även mycket gemensamma i sina båda matcher efter paus. Okoncentrerat, segstartat, lite mycket spel en och en. Men det är bra. Då vet vi att spelarna behöver träna på att ladda om och trycka på på-knappen igen och vi ledare får fundera på hur vi hjälper de på bästa sätt.

Det blev ändå två jämna, utvecklande matcher med mycket kamp och såklart även här en hel de bra grejer att ta med sig till träning, som förövrigt hållit högt klass sedan vi drog igång igen.

Vi laddar om!

Forza Centern!

Fotboll, fotboll, fotboll! Snart är det uppehåll, men självklart skulle omgång fyra i OIS Miniserie först avverkas innan sista träningsveckan innan sommaruppehållet påbörjas. Vi hade två lag i farten, ett tidigt på morgonen på Sannarp och ett runt lunch i Harplinge.

Återigen gjorde tjejerna mycket bra ifrån sig och man visade återigen att formen just nu är god. Tjejerna har väldigt god stämning och det smittar av sig på plan, där man börjar se starka relationer, det är många tjejer som vågar göra svåra saker: Ibland lyckas man och ibland misslyckas man, men vi fortsätter försöka och tillåter varandra att göra det.

Första laget mötte Astrio och HBK på Sannarp. Det blev två fina matcher med bra spel. Efter det stack hela fyra tjejer vidare till Harplinge för att dubbla den här dagen då vi hade lite ont om folk. Nu blev det inga sena avhopp och vi kunde köra med två fulla trupper, men det går lite förkylningar och sjukdom så vi ville säkra upp med rejält med folk.

Tjejerna från Sannarp sladdade in med fem minuter kvar men var sugna på mer. Tillsammans med de kompisar som väntade på dem i Harplinge gjorde man återigen två jättefina insatser. Vi mötte först Trönninge i en match som var fysiskt utmanande, men en god period i mitten av matchen lade grunden för en totalt sett jättefin insats. En rolig detalj från den matchen är att det var hela fem olika målskyttar, mer än halva laget!

I match nummer två stod Astrio för motståndet. Astrio hade också stundtals ett fint passningsspel och gjorde några riktigt fina mål. Det var en jämn och fin match där vi var lite starkare totalt sett, men en jättefin match som vi lärde oss mycket av. Även här hade vi fem olika målskyttar.

Det var ett väldigt fint initiativ av Astrios ledare att tacka publiken tillsammans. Det värmer med ledare som fokuserar på barnen och deras utveckling och ser bortom klubbfärgerna. Det är det vi är där för.

Några extra grejer:

Stort tack till Daniel Rönnqvist, Idas pappa, som hjälpte Wilma tidigt på morgonen på Sannarp när undertecknad så att säga "tog igen sig" efter att ha anlänt hemma klockan 3.00 på natten efter bröllop.

Stort grattis till Kajsas föräldrar, Karolin och Erik, som var huvudattraktionen på nämnda bröllop.

Stort tack till Magdalena, Wilmas mamma, som hjälpte till i väntan på Wilma.

På tal om Wilma, stort, stort grattis på 19-årsdagen. Av den födelsedagen valde hon att lägga 8 timmar på våra fotbollsspelande döttrar. Finns inga gränser för hur stort gjort det är.

Och på tal om grattis - stort, stort grattis till vår andra underbara ledare, Moa, som nyss tagit studenten. Fy fan vad du är bra.

Tjejerna har spelat cup igen. Ifjol var det vi som hade det lite tufft i vissa matcher när vi mötte lite äldre lag i fem-mot-fem-klassen Nationaldagscupen. Den här gången var vi äldre än de flesta motståndarna, men på många sätt var det väldigt lärorikt ändå.

På flicksidan kan det bli lite ojämnt då och då i och med att det sällan är rena årskullar. Eftersom vi var så få tjejer födda -14 när säsongens planerades så fick vi planera efter den absolut största majoriteten när vi valde serie och cuper. Sedan dess har vi blivit betydligt fler tjejer, vilket är mycket roligt, och flera av dem är födda -14.

Men det innebär också att vi är lite äldre än motståndet när det blir den här typen av cup, så då gäller det att göra det bästa av situationen - både för våra tjejers utvecklings skull, men även våra motståndare. Därför pratade vi väldigt mycket om att passa på att jobba mycket med vårt passningsspel, att sprida ut oss över banan. Vid några tillfällen valde vi också att låta motståndarna passa runt lite medan vi tränade på att försvara oss lågt, hoppa ihop laget i en "låda" och försöka styra ut dem i ytor som är mindre farliga.

Det är något vi kommer ha stor nytta av längre fram att ha tränat på i match, samtidigt som fler får roligt ute på plan. Win-win!

Men trots att det inte blev så spännande matcher finns massor av grejer att ta av. För första gången spelade vi med så kallade "Gröna kort" som handlar om att någon som beter sig bra, har positiv attityd och agerar enligt fair play, prisas av motståndarna. Detta brukar utses i samförstånd med oss ledare när det gäller vårt lag, och därför delades det ut kort för bland annat väl kämpat i sin första match, ett stort visat ledarskap och en allmän bra attityd mot ledare, medspelare, motspelare, domare och fotbollen i stort.

Så trots lite ojämna matcher tar vi med oss massor av bra grejer i en cup som har blivit lite av en favorit. Lilla Tjärby IK är en välskött klubb med en idrottsplats som passar perfekt till detta. Den här gången hade man utvecklat ytterligare med lite roligare aktiviteter att ägna sig åt mellan matcherna.

Vi måste också passa på att tacka Astrid och Miranda, som till vardags tillhöra Centerns F16/17. De ställde upp och spelade med oss. Två härliga tjejer som blev ett perfekt tillskott i den här cupen. Vi vill också tacka alla deras härliga lagkamrater, som tog så väl hand om våra "gäster" som vi verkligen hoppas kan spela med oss fler gånger.

Även stort tack till Lova, Lykkes storasyster, som ställde upp och hjälpte till som ledare.

Halmstadsport var och fotograferade, bilderna hittar ni här.

Så var det äntligen dags för tjejerna att få spela ett sammandrag hemma på Kärlekens IP. Ett härligt arrangemang och härligt spel blev det, fram till vi inte längre vågade på grund av åskan.

Tidigt, tidigt in i sammandraget hörde vi det första mullrandet och sedan dess hade vi ständig koll på åskkartor för att se hur det flyttade sig. När jag (David) fick besked på att det det hade slagit ner på Frennarp och drog mot Kärleken till tog jag, tillsammans med mina tränarkollegor i andra föreningen, beslutet att bryta.

Nu blev det inte så mycket av åskan, men det var inte värt att chansa när det är små barn som spelar.

Men innan det hade lag Vit redan spelat båda sina matcher och gjort det riktigt bra.

Första matchen mot Snöstorp/Nyhem fungerade spelet jättebra med bra passningsspel med många som kämpade stenhårt över hela banan. När man sedan skulle möta HGH röd efter en kort, kort paus så tröt helt enkelt orken i den pressande värmen, vilket påverkade spelet.

Tjejerna kämpade ändå riktigt bra ända in i mål och fick till en jämn match.

Lag blå inledde med en tuff och jämn match mot Astrio. Även här spelade tjejerna ett relativt fint passningsspel, med flera långa, härliga bollar ut på kanterna. Tjejerna höll ihop laget bra i defensiven, utan att för den saken skull bli en gröt på plan och gjorde också några fina mål.

I andra matchen var det HGH blå som inte hade fått någon paus, och det märktes. Matchen bröts redan efter en period på grund av åskan. HGH-tjejerna ska ha all credd för att de kämpade på, men de orkade helt enkelt inte och därför blev det lite ojämnt.

Tjejerna blev lite besvikna när matchen bröts, men det är ny chans redan om några dagar när vi spelar Nationaldagscupen i Lilla Tjärby.

En kul grej! Ett par av tjejerna gjorde mål med "fel fot". Det är kul att se att de vågar ta det bästa läget, oavsett vilken fot man har tillgodo i just det läget.

Stort tack till Klara Hansson och Oliver Saurow som dömde matcherna med den äran och till Juni och Elins föräldrar som skötte kiosken med en liknande ära!

Sist tackar vi Wilma Iles farfar, som tagit de fina bilderna i referatet!