Det börjar bli tjatigt med alla hedersamma förluster för damlaget. Mot Älmhult, som inte tappat en enda poäng hittills i år, blev det 0-1 trots flertalet farliga chanser och ett kraftigt spelövertag i slutet.
Älmhult kom till Kärlekens IP med åtta raka segrar i div 2 och var nog rätt säkra på att åka hem med ytterligare en trepoängare. Med hjälp av fru Fortuna gick det vägen och de måste ha andats ut av lättnad hela vägen hem.
Älmhult var det bästa laget i första halvlek, men IFC stod för de farligaste chanserna, t ex hade Malin Larsson en fin chans på volley efter ett fint inlägg av Jonna Andersson. Tyvärr gjorde Älmhult mål genom ett långskott strax efter Malins chans. Oturligt för IFC.
Älmhult fortsatte föra spelet den första delen av andra halvlek, men IFC:s försvar var tätt och det blev aldrig till några farligheter. När 20 minuter återstod av matchen började IFC ta över mer och mer. Älmhult darrade och IFC kunde skapa chans efter chans. T ex hade Anja Ljung ett fint avslut från nära håll som målvakten gjorde en suverän räddning på. I 89:e minuten fick Malin Larsson den stora chansen när hon dribblade sig igenom försvaret och fick till ett bra avslut men målvakten gjorde ytterligare en fin räddning. Det var riktigt surt att inte få med sig några poäng när vi var lika bra som serietvåan.
Det har varit lite väl många hedersamma förluster i år. Vi är med i matcherna och är ofta såååå nära att få till det sista välbehövliga som krävs för att avgöra, men det vill sig inte, vilket är frustrerande. Någon gång vänder det ju så vi får hoppas och tro att turen står på vår sida i de två matcher som återstår av säsongen.